smilecauseyouarebeautiful - Insperation för att göra livet lite roligare.

Alla har en dålig dag ibland. Det bara är så. Ett år har trehundrasextiofem dagar. 365 dagar och 365 nätter. Det är jättelänge, verkligen. Tänk under en livstid. Vi säger att du lever 100 år. (Utan avdrag av skottår osv..) Alltså 100 år x 365 dagar = 36 500 dagar! trettiosextusenfemhundra dagar lever man under en hel livstid. Smaka på ordet. Det är så fruktansvärt länge och många dagar att man inte kan första. Tänk om man skulle samla 36 500 st chokladkakor. Det skulle fylla ett helt rum!

Det jag vill komma fram till att, av alla dagar som vi lever kan det inte vara rimligt att vi ska må bra och leva lyckliga varenda eviga dag. Då skulle vi bli totalt galna. Nu menar jag absolut inte att man inte ska må bra och leva lyckligt utan att man måste lära sig att leva med dåliga dagar och handskas med dem på rätt sätt. Under en livstid häner det väldigt mycket olika saker. Både med en själv och med omgivningen. Egentligen är det bara att "face the truth" och intala sig själv att jag någongång eller flera gånger under sitt liv kommer att drabbas av depp och kris perioder.

- Du kommer garanterat att skada dig (Förhopppningsvis ej så allvarligt) någon gång under ditt liv.

- Du kommer att bli dumpad

- Du kommer att behöva göra jobbiga val

- Du kommer att komma i kontakt med svartsjuka, mobbing och andra sorters bråk

- Du kommer att vakna upp vissa dagar och känna att det är skit

- Du kommer att behöva göra något som går emot dina normer

- Du kommer att bli nedtrykt. Spelar ingen roll om det är någon på skolan, på jobbet eller hemma. De finns överallt dessa osäkra "översittare"

- Du kommer att bli sjuk när du absolut verkligen inte vill det

Så vad gör man då om man vaknar upp och allt är bara skit? Ska man stanna kvar i sängen och aldrig gå upp mer? Självklart finns det undantag för vissa hemska saker som händer. Men om du tillexempel har blivit dumpad. Visst får man vara ledsen för det, det är ju självklart, men man får någonstans sätta en begränsning på sig själv. Man kan inte låta världen gå under för en sådan skitgrej. Jag menar, om du blev dumpad av ditt uppenbarligen SKITSTÖVEL till ex. Varför gråta? Han är ju inte ens värld längre att gråta för. Det är han som ska gråta och ångra att han mist en så fin tjej. Och jag menar, världen är ju full av andra killar. (Jag vet, man tror inte det just då, men det är ju så!) Så, sätt en begränsning på hur många dagar som du får vara ledsen, tillexempel: Jag får max vara ledsen och nere i en vecka, sedan måste jag gå vidare. "Man kan inte finna den rätta om den som är fel blokerar vägen".

Ett annat exempel är om du tillexempel måste göra jobbiga, stora val, som vad du ska välja för inriktning på gymnasiet eller om du ska plugga vidare, eller vad du ska bli. Du kanske måste tvingas välja mellan två bästa vänner, eller två killar. Eller kanske mellan din kille och din bästa vän. Du kommer att behöva välja mellan din egen vilja eller någon annans. Desto äldre du blir, desto mer ansvar kommer du att behöva ta. Du kommer att behöva säga ifrån och tacka nej till både stora och små saker. Du kommer att ångra vissa val du gjort. Det är också en del av livet, för du kan ju aldrig förutspå hur det kommer att arta sig. Och tyvärr finns det ingen "spola tillbaka knapp" (Jag skulle ge allt jag har till den som uppfinner en sådan) Så jag tror att det bästa sättet att handskas med dessa, är att prata med någon om hur du ska göra. För kanske är vissa av dessa val aldeles för svåra att avgöra själv, kanske faller du för grupptrycket även om du vill något annat? Prata med någon då, någon i familjen eller en vän som DITT bästa och inte för att någon annan vill att du ska göra som denna. Det kommer garanterat att hjälpa dig, eller åtminstonde insperera till ditt val.

Du kommer att missa en massa fina möjligheter och stunder i ditt liv. Du kommer bli sjuk, skada dig, eller så kommer det vara något annat som påverkar när just "the big thing" kommer att hända. Du kanske har sett fram emot din kompis födelsedagsfest i flera veckor, eftersom just DEN snygga killen ska dit. Men när dagen är kommen vaknar du upp med feber och mår skit. Du vill så gärna gå och på viljan kommer du långt, men du är tvungen att inse att du måste vara hemma. Att du kommer sitta hemma och rulla tummarna medans ALLA andra är på just den där festen och ALLA andra raggar på din kille. Eller att du ska åka iväg till Spanien på semester, men du går och bryter armen en vecka innan, eller att din syster eller någon annan som ska med gör det så alvarligt att ni inte kan åka alls. Alla dessa saker är jobbiga, och när det händer så grämer och åmar man om "Varför just nu" och "varför just jag" Men kom igen! Så illa är det faktiskt inte, det är ju inte så att världen går under för att du stannar hemma för EN fest. Där just DEN killen är. Förstår du hur många fester och kalas du kommer att gå på under ditt liv, om du missar en chans, har du en MASSA chanser kvar. Sen vet du inte om det är säkert att just DEN där killen kommer heller, han kanske får ändrade planer eller rent av också blir sjuk! Samma sak gälelr också i det andra dillemmat. Skulle du bryta armen, kanske du inte riktigt kan bada fullt ut men du kan ju fortfarnde sola osv. Du kan fortafarande gå och stå och säkerligen också shoppa, gå ut och allt annat! Jag lovar att du skulle få lika roligt med en byten arm som utan. Skulle det vara så illa att resan blir inställd, så kommer den inte försvinna bara för det, utan troligtvis kommer den att bokas om till ett senare tillfälle. För om det nu var så illa att ni inte kunde åka, hur roligt hade det blivit om ni åkte ändå?

Tillsist har vi dessa dagar då man bara vaknar upp och allt är skit och utan andledning. Well, det bästa du kan göra är att inse att du har en dålig dag. Försök inte att hetsa upp dig kring det, för förhoppningsvis har jag insperat dig till att förstå att du kommer att uppleva dessa dagar. Försök att leva ändå. Shit happens. Och om det går går dåligt, kan det inte mer än snart att gå bättre.

Det är de dåliga dagarna som får oss att uppskatta när det är bra. Heja dåliga dagar! Ni är inte roliga. Men ni är bra ändå.